har ni någonsin tappat all ork av engagera er, av att bry er om något, att ens försöka? man sitter och försöker läsa av andra människor som är helt omöjliga. Tiden går, det händer ingething. Varför ska en person försöka för två, då det är två personer som ska försöka för ETT. Jag gav upp iallfall, att försöka så mycket men aldrig få något tillbaka är helt.. finns inga ord! jag känner mig blind, allt jag ville ha vad var alla andra har, men jag har insätt att jag kommer inte få det, kanske inte nu, kanske sen.. aldrig säg aldrig. Varför ska jag försöka? Varför ska bara jag?. fast det kanske bara är jag som ville.. jag har nog insätt det nu och tänker inte lägga ner med tid på något som aldrig kommer bli mitt. Om det blir mitt en vacker dag kommer det till mig.. tills dess lägger jag allt på hyllan..

Jag måste erkänna, även om jag inte vill, så grät jag igår, JA!! jag grät, jag skrattade då tårarna börja rinna.. jag som inte kan gråta. JAG KAN JAG KAN JAG KAN, satt jag och sa för mig själv gråtandes! jag är inte en håring, jag har bara ett hårt skal insåg jag, jag är egentligen en mjukis på insidan.. 

Ta denna text hur ni vill, inte ens jag vet vad jag försöker säga..